Not calm, only broken

Nu blir de ett sånt där tragiskt meddelande igen. Ja, men vet du vad, jag fucka upp ännu en gång.
Hah! Enda saken jag ville ha och vad händer? Jo jag säger jag inte vill ha de. och som den snälla människa han är läser han de och lyssnar på mig.
Helvette, bara bita ihop, skapa du drama och gör såhär, får du stå ditt kast. Kära du, sluta fucka upp! Kan jag snälla sluta fucka upp.
Ja ja, i varje fall är de ingenting som ändrats, tårarna överraskar mig ibland, men jag är runt människor som vill mig väl. Men jag säger ju ingenting. Lilla ynkliga jag, så glad, framåt och inte alls blyg. Men kan likafullt inte säga hur de känns eller vad jag tänker.
Jag kan säga de genom en anonym post som denna, men kommer ju aldrig dela med mig om den till någon jag känner. Bittert, otroligt bittert.
Sluta skära osynliga sår om att ingen bryr sig, de gör dom, iaf intala mig själv de. Försök iaf? för min egen skull

Ska jag eller ska jag inte säga de rakt ut?
”hej får jag ligga med dig, du gör mig otroligt attraherad och jag vill så gärna också du finns i mitt liv, snälla. kom och sov med mig?” Typ sånna saker, istället blir de
”Nej jag vill inte ha med detta och göra” sen sitter man och gråter en stund och intalar mig själv om att de är de bästa för mig och för den andra.
Ah, kärlek, den största skiten som någonsin landat på jorden. Den största skiten man kan bära. Tyvärr men de är så.

Morsan satt seriöst och räkna ihop timmar på all värdelös tid jag la ut på att inte göra nått vettigt. Jag tror mestadels de tog mig av kanten faktiskt. För hon kommenterar liksom vikt och sådant näst intill mer än vad jag tror jag vill lyssna på. ”ingen kommer vilja ha dig om du ska äta så mycket” Och man har just lyckats känna sig någorlunda frisk från sin ätstörning.

Hur ska man överleva detta?
Snälla, något svar?

Over and out!

Jag skriver en rad, jag vet inte om de understrukna tonen av smärta jag hoppas någon ska höra. Jag hoppas, men säger ingenting rakt ut. Tårar strömmar och jag kan inte uttala orden jag behöver säga. Snälla, bara finns för mig en liten stund, jag är bruten och liten. Jag har inget ljus just nu. Hjälp mig överleva kvällen. Snälla, hjälp mig att få rösterna tystna. Tårarna att sluta vandra ner för ansiktet som vanligtvis ler. Jag vill inte detta, jag vill inte ha de här.

Ljudet i hörlurarna höjs, snälla tyst. Snälla låt mig ha ro ikväll. Snälla låt mig somna så kvällen och natten inte förstör mig. Medans musiken i mitt desperata försök ska tysta mina tankar, försöker jag tysta mig. Tänk om någon hör mig? Besvärliga jag?

Jag sitter och lyckas skriva ihop ett ynkligt meddelande vad den enda personen som svarar gör vaken. Men ångrar de omedelbart. Jag tar tillbaka det, trycker ner de. Säger de är okej när jag vet de är en lögn. Jag vet, men kan inte stava just nu.

Ögonen bränner, mitt huvud värker.
Kanske jag somnar, så slipper jag natten.
Kanske jag inte vaknar mer…

Vi alla är ju besatta av oss själva, Jag tänkte, jag kunde svara på de.

Ålder ? 26
Vad har du för Hårfärg ? Rött hår, har alltid haft rödtoner.
Vad har du för Ögonfärg ?  Gröna
Vilken är din Skostorlek ? 43, I knoooow hudge
När fyller du år ?  9 Mars
Vad tycker du mest om hos dig själv ?utseende?  Jag tycker om mig, som jag är. inte direkt ödmjuk men tänkare. Utseende, min näsa, min rumpa.
Vad är din Stjärntecken ? Fiskarnas, sämsta att vara btw.
Vad är Ditt lyckonummerr ?  Nummer 9
Är du Singel eller upptagen?  Den lycka som jag förtjänar <3
Vem sov hos dig senast ? Eh patrik på soffan när han var full
Vem pussade du sist ? Vem fan vill xD
Vem tror du tänker på dig just nu ? Jag hoppas många, jag hoppas mest jag inger posetiv intryck på folk.
Vem skulle du ta med dig på en utlandsresa? Hur hemskt de än låter, Min syster, hon skulle behöva de. men jag skulle lätt ta med mig oturs patrik
Vem skrev ditt 5:e inkomna sms ? Smsar inte så mycket, mer whats app, då från syrran.

Vem har du senast ringt ? Ringde morsan i förrgår.

Vem kommer du aldrig att förlåta? Mig själv tror jag :O

Vem blir irriterad över att din telefon ständigt är med dig? vet inte, tycker jag e duktig på lämna den.
Vem är 6a på listan med mottagna samtal ? Polle en till syster.
Vem är 8 på din kontakt lista ?
Vem är den första på bokstaven ”a” i din kontakt lista ?
Vem är snyggast på din kontaktlista? jag tycker många är snygga, för snygghet är inte nått som satt som en punktlista, men ska jag nämna någon så ehm Eve?
Vem kramade du senast ? Fredde
Vem tänkte du på senast ? De var en bra fråga, spontant eller på riktigt?
Vad skulle du göra om du fick reda på att en av dina närmaste plötsligt inte lever ? Tyvärr är jag en instängd människa, Men skulle ta de himla hårt.
Vad har du på dig just nu?   linne och mina favoritbyxor.
Vad är de för färg på din vänstra strumpa? haha barfota tyvärr.
Vad står de i de 2e sms:et i din inkorg? Från marcus att han älskar sin KIA
Vad står det i ditt 18:e sms?
Vad har du som bakgrunds bild på mobilen? En hamster med pirathatt.
Vad gör dig gla ? Mycket, Mitt jobb ger mig lycka.
Vad gör dig ledsen? många saker :O
Vad tycker du om dina betyg? Jag tycker om mina betyg.
Har du någonsin ljugit för en vän ? Vi alla ljuger någongång.
Har du blivit sviken av en vän? Jupp.
Har du något husdjur? En hamster döpt efter ängeln Raphael.
Har du hål i naveln? nej vill ha.
Har du mer än 20 st sms i inkorgen? Jo de har jag
Har du solglasögon? Jupp
Har du slagit ner någon?  ja de har jag
Har du dushat idag? jupp, utomhus till och med.
Har du många vänner? njaaa….
Vill du ha breda höfter ? NEEEEEJ!!
Vill du vara smalare? JAAA
Vill du ha en hund? Nja kan inte påstå de, är en kattmänniska.
Vill du att det ska vara soligt nu ?  natt helst.
Vill du ha sex just nu ? Jaaa gud ja, han gör mig galen, Men sover. Han behöver sova.
Vill du sova just nu ? borde men vill inte.
Var ligger din telefon när du sover ? Nattduksbordet.
Var sov du inatt ? I syrrans stuga.
Är du ute nu ? Nej?
Hur känns det när du inte har din telefon på dig ? WHO THE HELL CARES?!
Hur många sms har du skickat sen du fick telefonen och hur länge har du haft den? Eh…. en rätt bra del.
Hur mkt batteri har du ? I telefonen?
Går du på nån sport ?  JAAA! fighting
Lyssnar du på musik just nu? nej
Använder du Wax ? nope.
Gele ?  nej
Använder du parfym ?  Hallon och vanilj
Brukar du lyssna på högmusik? Jajjemän
Vilka litar du på till 100%? Många faktiskt.
Vilka vill du träffa ? hmm, Någon historisk. Typ edgar allan poe, Skulle nog inte fråga så mycket, skulle vilja se hans läppar röras när han pratar. Fast André är på topplistan
Vilka saknar du ? Farfar…
Med vem skrev du senast i msn ? EH de var hundra år sen
Med vem har du alltid rolig med ? Min lillasyster donka.
Vem tycker du är snyggast ? Katter?
Vem tycker du är sötast ? Guess what`?
Vem tycker du är piggast ?  Farsan
vilka tycker du är snällast ? Andrée.
Nånting du vill säga ? hmm, Jag tycker sånt här är konstigt.

Jag funderar många gånger, många gånger funderar man om olika saker. De dyker upp sådär sent på natten. Men. Samtidigt ligger man där som tjej, man gråter som en gris, man ringer upp sina bästa kompisar. Men man kan inte säga nått de hjärnan säger ”säg du mår dåligt, du vill tappa upp ett bad och se blodet flyta på de sätt de gör med vatten* men vet du vad man säger?

”Nä de är lugnt. Jag har tagit sömnmedel de är därför jag e groggy” inte faktumet varför man mår dåligt. Eller vad man mår dåligt över. Man bara biter ihop.

Jag är så glad jag har MIN André, ingen såg vilket kap han är. Jag mår dåligt över de. Vet ni tjejer är dåligt lottade för ni inte har han.

Fine jag har varit en slampa mestadels av mitt liv. Men allt stannade när jag fick höra hans röst. Den e ljuvlig. Den e lugn, sansad. De räddar mig från de lilla jag fruktar. Men jag fruktar inget med han.

Så vet ni vad, jag skiter i vad alla tycker. Jag kunde inte säga till han varför jag mådde dåligt. Men samtidigt är han orsaken till att de inte blev mer. Jag låg i badkaret. Med ett rakblad. Redo.

Men jag kan inte leva med att inte få höra hans röst igen.

Tack för du finns.

Jag älskar dig.

Ibland stannar jag upp och kollar runt om mina vänner och så. De känns som ens egen tid stannat av utan man haft någon vetskap om det. jag ser hur de reser, de jobbar, skaffat barn och sånna där simpla saker när man själv tycker de handlar om ens egen sfär. Jag är Solen helt enkelt. men på något sätt kan jag inte förstå varför man själv blir så uppgiven och känner sig övergiven. Som om man förväntas bara leva med känslorna och sen får man en tumme upp ”keep going!”. ja jag förstår de, jag förstår fullt ut. Men om jag inte har energin för de, tårar bryter ut, känslor eskalerar och de råkar gå ut på något sätt så är de jävligt fel. Man motiveras ju inte av kritik utan snarare uppmuntran för att man gör ett bra jobb, alla behöver vi den bekräftan. Men de tar bort makten att själv sätta sig i soffan dreggla ut lite dricka på tröjan och skita i allt. Då energin är slut, skit i att dammråttorna finns, skit i att posten inte är hämtad. VI BEHÖVER EN BREAK.

Detta inlägg dedikerar jag till en av mina släktingar som går igenom en stor del av skit, de får min värld att vara som en fis i rymden. Även om han aldrig kommer läsa detta så känns de bättre de finns skrivet. Du är omtyckt, Du får ta plats, Du får skita i saker, de är rätten till mänsklighet.

”Even when you cry you are beautiful…”

Jag har alltid varit en människa som älskar att ha hopp om andra människor, även om de kommer besvikelse i form av en hög förhoppning. Änglarna viskar, Men ingenting hörs i tystnad av en drucken av sorl av allt ljud i världen.

”Falling…. Falling from heaven”

Jag Älskar känslan av kärlek, Jag älskar känslan att vara full och bara njuta av den. Jag har träffat en kille som jag verkligen gillar. Men vad vet man, rusar dessa känslor genom ens huvudom lyssna på en själv, som om man titta på sig själv och inte vet längre.

Den känslan e fantastik, i detta dräpande samhälle…. behövs hjältar, och de är de jag vill ha, äratt ha en hjälte. jag vet inte, men de känns som länge sen man fick känna sig så upskattad. Varför finns man om smärta är sättet att gå…

Jag tror vi alla bekämpar ett krig, alla går igenom processen att man inte vet om man borde finnas till, till att rekryteras till något man trodde man var frivillig till. Men om sanningen ska fram, tror jag ingen har modet som krävs för att stå framför sig själv och intala sig det, man är trotts allt människa.
Men endå, så ska vi kämpa en kamp som är gentemot oss själv, mitt jobb, min prestation, hur mycket jag lyfter i bänkpress? Varför ska de vara så viktigt hur duktig jag är, hur snabbt jag kan spring, hur bra jag presterar på allting. Jag e ju faktiskt bara människa, men ska de bara vara så bara?
jag har träffat människor genom min tid som imponerar mig och sätter ett avtryck i mitt liv, från de som säger ”bra gjort” till de som jag sitter och tröstar i sin ensamhet. Människor är fantastiska varelser och vi kan så mycket, men vart ifrån kommer denna prestationsångest och kampen mot sin egen kropp?

Många säger att den sociala median sätter upp denna kamp mot oss själva, men…. vi sätter ju den mot oss själv.Vi låter intrycket ta en grepp om våran situation att jag blir så förvånad. Människor som levt längre tillbaka kan ge en varma ord för att de tycker man gjort ett bra jobb, med så simlpla ord som ett leende och en ”bra jobbat” De är människor jag tror vi ska beundra. Vi ska ge upp denna kamp mot oss själv av idealistiska påbrå. Vi ge oss själva en chans, En chans att bli stolt.

Min syster, eller mina systrar för den delen, är så jävulst magiska.. Även om inte jag gör annat än rullar tummar vid deras bord med en kaffekopp och kaka som sällskap, ger mig att försätta kampen mot mig själv.Bara mina arbetskollegor ger mig ett leende på läpparna då de retar mig med glimten i ögat, framförallt… Ger mig ett leende att hålla kvar i min avsaknad av lycka.

hur glömde jag bort mig själv i denna kamp att bli bättre människa. Hur kan man låta någon gå besegrad mot sig själv.

jag gör den kamp jag vill bekämpa, men jag är också segraren ur den.

Vi alla har ju rädslor för saker, I mitt fall, Är de många saker, men ingenting gör mig mer rädd än känslan att man kan göra någon besviken. De finns så mycket komplext med människor, med mig, vännerna…

Man funderar ju ibland hur de riktigt fungerar de där, jag förstår rädslan triggas igång av någonting. men de känns som en paradox grejj.

På tal om ingenting så har man ju alltid rädsla för de som tar bort de stabila i ens liv, pengar, bostad, vännerna eventuella partners, Varför lägger man ner så pass mycket tid och energi på de hela. Men just nu, de enda som skrämmer mig, är nog att jag  inte litar på mig själv i någon form. Jag har ett humör som inte följer med i min takt och jag känner varje dag jag kvävs mer och mer…. tid jag inte har.

” your my temple of thoughts…”

Okej, om vi säger jag ska sluta vara deprimerad en stund och göra det som alla kan. Ut och löpa, jag ska på ett träningpass ikväll men ville som hinna med ett nu innan jag duschar och byter om etc.
jag måste komma igång med träningen, och de ska jag definivt göra.
så de blir ett kort inlägg.